Hur en långresa blir till – att riva mentala spärrar

Vi har sen många år haft en väldigt diffus dröm om att tillbringa vintern på nått soligare ställe än vårt kalla avlånga land.

När man som vi bor på en gård med hästar hund och katt så säger man lätt av slentrian att vi blir väldigt låsta av den här livsstilen och kan inte åka iväg på långresor. Naturligtvis så är även detta bara en mental begränsning men den kan ändå vara svår att se igenom innan man vänder på frågan.

Om vi åker iväg och är borta hela vintern hur ska vi då göra med djuren? Ja faktiskt så är det inte så svårt. Antingen kommer nån hit och sköter dom, nån bor här och sköter dom eller vi kör dom till nån där de kan bo och bli omskötta. Alla med sina för och nackdelar samt pris.

Nästa mentala spärr ligger nånstans i att det här kan man inte göra så länge man arbetar, de får vänta tills pension. Så fort man säger det högt så ekar det lite pandemitomt. Jag har ju i princip inte varit på kontoret på två och ett halvt år varför skulle jag inte kunna jobba i husvagnen? Men även om det går så vill man ju inte åka på en långresa och växla mellan att jobba och köra. Kraften i att vända på frågor kan man nog inte överdriva.

Om vi åker iväg och är borta hela vintern hur mycket skulle jag trivas med att jobba? Tja halvtid är ju faktiskt bara 20 timmar i veckan. 7-11 varje dag. Från 11 varje dag till att vandra, paddla kajak, strosa i en medeltida stadskärna. Ja det kan fungera. Sen blir det en del praktiska saker att reda ut, klarar vi oss på en halv lön. Funkar det på jobbet att jobba halvtid osv osv. I vårt fall kom vi fram till att ekonomin tål att gå ner på 80% sen sparade jag 4 veckor semester, vilket en dag i veckan räcker 20 veckor. då är vi nere på 60% eller 24h i veckan. Vi har ett konto för arbetstidsförkortning där jag jobbar. 4 x 20 är 80h så jag tar ut det så är jag i praktiken nere på 20 timmar i veckan.

Frugan har det lite enklare som är egen företagare och merparten av arbestuppgifterna fungerar att köra på distans, förutom nämnda hästar och sysslorna runt det. Hon fick godkänt av sig själv direkt för en långresa.

Nästa mentala spärr vi behövde riva för att förverkliga våran resa var det ekonomiska. Har vi råd. Lägre lön och skenande diselpriser mm mm. Här handlar det om en kombination av att gräva i detaljer och samtidigt var trygg i att det kommer inte att bli som vi planerar men vi kommer att lösa det på plats.

Som ingenjör så är excell svaret på alla frågor och även denna. Vi började med att rita upp en grov rutt i google maps för att få en känsla för hur långt vi kommer att åka. Vi har flikar för Disel, Campingar, Broar och båtar, Vägtullar, extra försäkring, Gasol, Extra surf, Shopping, Aktiviteter, Mat inkl resturang, Extra kostnader hemma. Den totala budgeten ligger på ca 150 000 och om man räknar bort Disel och mat som kommer att vara på samma nivå som om vi inte åkte blir den budgeterade kostanden ca 85 000. Enligt planen kommer vi att vara borta 138 dagar eller 19,7 veckor.

Den sista spärren var också mental men av en annan karaktär. Det var att presentera planen för chefen och föreslå att jag skulle jobba halvtid på distans i 5 månader. Den får man ladda lite för men det gick bra och efter det var det dags att övergå planering.

Redan innan vi kommit iväg är det lite facinerande att reflektera över hur detta projekt gått från en luddig dröm till att börja bryta lite i om det skulle vara möjligt, till ett uttalat mål, till grovplanering, finplanering och nu inom några dagar börjar nästa fas. Själva genomförandet!

Så för att summera så går det att göra en långresa även ”mitt i livet” om man har en anställning som tillåter att man jobbar på distans och en chef som modig nog att lita på sina anställda