Så var det dags att styra mot resans enda bokade datum. Resan från Mosel till Wien blev lite för lång så vi stannade i södra Tyskland på en parkering utanför en skola i Niederalteich bara några minuter från A3.an strax innan mörkrets inbrott. Efter middag och en promenad så gjorde vi oss klara för sängen när det knackade på dörren. Visade sig att det var några locals som både var campare själva och dessutom var hon lärare på skolan och ville kolla att vi visste att det var skolans parkering och att vi borde rulle vidare tidigt imorgon bitti för att undvika problem.
Vi startade tidigt med att svänga förbi macken och tanka och köpa en kaffe. Övervägde en stund även att nappa på erbjudandet om cannabis-gin men hoppade över det.
Efter en lugn resa kom vi fram till den lilla familjecampingen ca en timme utanför Wien. De fanns två planer att stå på och de rekommenderade att vi skulle stå på grusplanen eftersom det kunde bli lite slirigt på gräsplanen. Med nya vinterdäck och fyrhjulsdrift så valde vi naturligtvis att stå på gräsplanen och fick stå helt själva under hela tiden vi stannade.
Omgivningarna runt campingen var fantastiska för vandringar och löpturer.
Vi åkte in till Wien dels för att se staden men lika mycket för att reka vart Spanska Ridskolan låg, hur man tar sig dit och framförallt vart kan man parkera. Vi besökte marknaden Naschmarkt med anor från 1500 talet. Mycket att titta på och många restauranger att äta på.
På söndagen kom dagen för resans enda bokade datum. Vi hade redan innan vi åkte hemifrån bokat in föreställningen på Spanska Ridskolan. Förberedelserna var värda sin tid och vi kom in och hittade en bra parkering. Det var inte självklart vart man skulle gå in och det kändes bra att vi var på plats i tid. Väl inne så fick man bara fota innan föreställningen började så det blev sparsamt med bilder. Själva showen hade vi lite olika åsikter om. Jag ( Tobias ) som inte har nån vidare koll på detta var imponerad, medan Mariana inte var så imponerad vare sig av kompetensen eller säkerhetstänket.
Fakta Spanska Ridskolan
Den Spanska Ridskolan, även känd som den Andalusiska Skolan för Hästkunskap, är en av världens mest prestigefyllda institutioner för klassisk ridning och hästkunskap. Skolan grundades i Wien, Österrike, år 1572 och har sedan dess blivit en symbol för högsta kvalitet inom hästkunskap.
Skolan har sitt ursprung i Spanien, där den kungliga ridskolan i Jerez de la Frontera har funnits sedan 1500-talet. Den spanska ridskolan är känd för sin unika stil av klassisk ridning, som innefattar användning av piaff, passage och levadasteg. Dessa rörelser anses vara några av de mest avancerade inom dressyr, och de kräver en hög grad av precision, balans och timing från ryttaren.
En av de mest kända traditionerna vid den spanska ridskolan är Lipizzanerhästarna, som är kända för sin elegans och förmåga att utföra höga skolor. Dessa hästar är av en speciell ras som avlats fram av den kejserliga hovstallet i Wien, och de används fortfarande vid föreställningar vid den spanska ridskolan.
För att bli en elev vid den spanska ridskolan måste man genomgå en strikt utbildning och utbildas i hästkunskap, dressyr och ridning. Eleverna får lära sig de klassiska rörelserna och teknikerna som krävs för att rida på högsta nivå, och de får också möjlighet att träna med de berömda Lipizzanerhästarna.
Den spanska ridskolan är en av de mest respekterade institutionerna för hästkunskap i världen, och den fortsätter att inspirera och fascinera hästentusiaster över hela världen.
